Jøde oplever antisemitisme i Malmø

Vi har set stigende antisemitisme i de senere årtier i både København, Malmø og Oslo. I Malmø vælger flere i det jødiske samfund, at udvandre.

Jeg har selv tidligere i mit arbejde som sociolog stået for interviewundersøgelser med spørgeskemaer med medlemmer af de jødiske menigheder i København, Malmø, Gøteborg og Stockholm og kender lidt til disse gamle, etablerede jødiske samfund.

De gamle jødiske samfund i Malmø, Gøteborg og Stockholm er idag mere truet end nogensinde af antisemitisme. Her er en jødisk Malmøpiges beretning

Sydsvenskan 12 mars 2012.

Att vara judinna i Malmö och Sverige

Öppenheten har sina risker

Judinna och svensk. Två beskrivningar som kommer på delad första plats när Sara ringar in vem hon själv är. Problemet är bara att det förstnämnda gör att hon inte vågar vara öppen med sin identitet.

– Jag kan helt enkelt inte utmana ödet. Inte som det har blivit här i Malmö, säger hon.

Likadant har alla de judiska ungdomar som tidningen pratat med svarat. De vill inte ta risken.

– Vissa typer, verkligen inte alla, kan inte greppa att Israels politik inte är detsamma som judar eller religion. Som om det var jag personligen som styrde över Gaza.

Just rädslan för hur folk ska reagera om de får veta att hon är judinna gör hennes religiösa och kulturella identitet väldigt påtaglig. På festen, fiket eller gatan. Sara berättar att hon har blivit duktig på att skanna av folk, bedöma om det är säkert att tala om vem hon är.

– Jag tänker på det där hela tiden. På att jag är judinna.

Sara tror på Gud, lever i ett traditionellt judiskt hem, firar sabbat och högtider. Hon är också aktiv i församlingens ­ungdomsgrupp och har kompisar som har stått henne nära ända sedan de gick på en judisk förskola som små.

– För mig hänger religionen, kulturen och gemenskapen ihop. Det går inte riktigt att säga precis vad som betyder vad.

Men hon går inte i synagogan på lördagar som pappan utan mest under högtider, när kompisarna dyker upp.

– Jag lever som alla mina andra svenska kompisar. Men jag har samtidigt en stark koppling till det judiska och till mina israeliska släktingar och Israel som land.

I höstas började Sara på gymnasiet. Precis som på den förra skolan vet de flesta att hon är judinna, men till skillnad från då känner hon sig inte längre hotad.

– Det är så skönt. Det är liksom ingen grej. Visst, en del skojar med mig, mina vänner också. Som när jag hade en second hand-päls för 200 spänn på mig en dag. Du vet, judar och päls, det är lite som det där med judar, pengar och business. Men det är helt okej för mig, jag skrattar också. Det är ju på samma sätt som när vi drar svenneskämt.

• Sara heter egentligen något annat.